Besök i massor
Mycket har hänt sen sist. Det tog några dagar för vår ilian att bli frisk och jag var orolig varje gång febern steg men Tillslut blev han feberfri och all energi kom den med. Vi fick besök av Ilians bestemor och bestefar under helgen som kom och tillsammans var vi på caravanmässa i lilleström. Vi var också ute och åt oh det var ett lyckat besök :-) helgen efter det kom Ilians moster Madde och Erik på besök och då for vi till stathelle! Ilian badade och vi hade det jättetrevligt (lr hur nu ordningen på besökena var). Nu har vi varit till stathelle igen och spenderat lite tid med Roys släkt och vänner. Vi hann med mycket denna gång och fick även koppla av en del! Nu härda efter blir det bättre med uppdateringar från oss, äntligen kan jag blogga on the run! Idag gick vi tre till lekparken. Ilian älskade poslelbilen och såhär gick det när pappa skulle vara med och leka, massa
Farochsonmys:-))
Den värsta dagen i hela mitt liv
Dethär är väldigt luddigt men jag skriver dethär mest för min egen skull, som terapi..
Igår morse fick Ilian lite feber som höll i sig under dagen. På eftermiddagen blev han ganska varm men eftersom att så många tidigare sagt att jag är så överbeskyddande så tänkte jag försöka att inte bli hysterisk över att Ilian hade feber igen. Klockan var 18 igår kväll då Roy hade varit ute med Enzo eller gjort gröt till Ilian då jag och Ilian satt i soffan och myste. Ilian hade legat på mig hela dagen och varit febrig. Helt plötsligt ser jag hur hela ansiktetet på Ilian förvrider sig, ögonen snurrar och käken var inte stilla samtidigt som han börjar krampa och spänna hela kroppen!!!! Panik som jag får skriker till Roy som tar honom, jag springer och ringer 113 för att få tag i ambulans samtidigt som Roy springer ut med Ilian. (Roy har hört någonting om att kramper hos barn gör att dem ska avkylas). Vi sprang i panik till grannen intill som hjälpte oss samtidigt som vi ser att det börjar skumma ur munnen på Ilian. Hela Roys skjorta är blöt av skummet ur munnen och det ser ut som att han sväljer tungan och inte får luft. Sedan ser jag att läpparna börjar bli blå och att ansiktet också färgas mer blått. Plötsligt så får vi inte längre någon kontakt med honom, han stänger ögonen och kroppen är livlös. DÅ trodde jag att min älskade son var borta från oss.. Jag frågade dem andra om han andades men det var oklart. SOSkärringen sa till mig att jag skulle lugna ner mig och att nu var jag tvungen till att hjälpa min son att andas tills ambulansen var där. Vi skrek många gånger att nu är det VÄLDIGT bråttomt och att han var medvetslös. Först höll Roy i Ilian medans jag gav Ilian mun mot mun metoden sedan lade vi honom på ett bord utanför för att göra fria luftvägar och för att se om bröstkorgen rörde sig. Det enda som for genom mitt huvud då var att Ilian inte var här längre och att den enda luften som kom in i min sons kropp var den jag kunde ge honom, så länge dem andra kände att pulsen slog så skulle jag se till att luften fanns i hans kropp tills ambulanspersonalen ankommit. Slutligen hörde jag att vår granne sa "nu Malin rörde sig ögonen på honom" och då fick jag en sån härlig känsla i kroppen, HAN LEVER!! Jag fortsätte att göra andningen på honom och 30 sekunder föra ambulans var på plats så började han skrika! Jag har aldrig någonsin varit så glad över ett skrik!!!!!!!
Känslan att stå över mitt eget barn och vara tvungen till att hjälpa honom med andningen var nog det värsta jag någonsin varit med om. Att se hans medvetslösa lilla kropp och känna honom utan kontakt i min famn gjorde att en del av mig dog.
Däremot så slutade Ilian inte att krampa och när jag sa det till ambulansmannen så sa han att han bara var stressad och spände sig, vilket inte var fallet för jag kunde inte få kontakt med honom heller och han skriker ALDRIG länge. Han kollade också ned till höger med båda ögonen och spretade väldigt med fingrarna. Vi åkte med blåljus och sirener till Akershus universitetssykehus och väl där kunde dem ju se att han fortfarande krampade så han fick medicin och somnade tillslut i min famn.
Vi har varit så himla oroliga och varje gång jag ser honom så vrider det sig i hela magen på mig. Att få känna hur det känns att se sitt barn (vad jag trodde) försvinna mitt framför ögonen på mig utan att kunna göra någonting har taigt väldigt hårt på mig och jag och Roy är så himla tacksamma för att allt gick så himla bra!!!
Att Roy hade hört i förbifarten någon gång att när barn krampar så ska dem svalkas det var ju bara tur för jag hade aldrig hört talas om FEBERKRAMPER! Så för att jag vet att många som läser här har småbarn så vill jag att ni ska tänka på lite saker när era barn är sjuka: Ilian hade feber som steg väldigt fort, vilket gör att kroppen inte hänger med och krampning i musklerna uppstår. Det har alltså ingenting att göra med HUR hög febern var. Ilian hade över 40 graders feber, men detta kunde lika gärna hända om han haft 38 graders feber. Feberkramper uppstår som vanligast hos barn mellan 6 månader och 5 år och sker i 2 fall av 3 bara en gång hos den drabbade. Detta är ärftligt och är alltså vanligare om släkt haft detta. Så OM era barn någon gång börjar skaka okontrollerat och ni ryckningar i armar och ben görs så kom ihåg att svalka ner barnet, gärna gå ut, inte ha så mycket kläder på, badda med våta handukar på krppen och försök att kyla ner barnet för då har en överhettning skett i dess lilla kropp. Kom också ihåg att det SER så mycket värre ut än det är. Det ser bokstavligt talat ut som att dem håller på att dö, kvävas.... Men när krampningarna gått ur kroppen (som dem i det flesta fall gör av sig själv dessvärre inte i Ilians fall) så beror det lugna settet på kroppen att den är helt slutkörd. Dem allöra flesta klarar sig och det är inte farligt med feberkramper, men det kan orsaka andnöd!!!! Det vanligaste är att anfallet/krampen går över av sig själv efter 1-5 minuter.. Ilian hade det i över 15 minuter och återhämtade sig inte..
Vår älskade underbara Ilian har fortfarande över 40 graders feber och vi ger honom febernedsättande så ofta vi får. Vi ska vara förberedda på att detta kan hända igen och har fått medicin så att vi isånnafall kan ta bort krampningarna hemifrån. Imorse var Ilian ganska pigg och kry men under dagen så blev han bara värre igen och jag är så himla rädd för att han ska få kramper igen. Den värsta synen i hela världen! Vi fick åka hem på eftermiddagen iallafall och nu ligger han helt utslagen i soffan. Idag var det hemskt att komma hem för jag såg hur allt utspelade sig framför mig och hur min ängel såg ut när anfallet kom.
Jag vet att jag har varit väldigt överbeskyddande med Ilian och aldrig tycker om att han är sjuk och nu ska jag härdanefter inte höra på andra som säger att jag nojar mig i onödan eller att jag inte borde vara så orolig för det är inte alltid "bara" feber. Härdanefter så kommer Ilian få febernedsättande om febern går strax över 38 grader, med ett nöjt mammahjärta!
Ilian inne på sjukhuset:
Äntligen fick våran älskling sova gott, med nallen sin brevid sig:
Vi låg alla tre över på sjukhuset och det som var betryggande var pulsmätaren som visade att Ilian mådde bra:
Imorse åt han mat och var i ganska god form:
Vi var till leksalen och lekte lite med alla leksaker:
Men sen vart han dålig igen och såhär har han legat sedan dess:
UYsch, pappa tycker så synd om dig älskling:
..och mamma är helt slut med Ilian:
Nu ska vi ro om vår älskling ordentligt! Vi älskar dig Ilian, jag kan inte tänka mig ett liv utan dig, vad skulle jag göra om någonting allvarligt hänt dig?? Du är så himla älsklad!
Dagarna som gått, ståhej bebismys och kakaofotspår överallt
Då har vi lämnat ytterligare en vecka bakom oss och går in i helg igen, men denna helg är inte vilken helg som helst utan början på pappa Roys pappaledighet! Det innebär alltså 10 veckor med pappa och son-mys framöver (med massa mammamys också förstås). Dethär har farsan sett fram emot må ni tro så dem kommer nog ha det otroligt roligt ihop!
Igår tog jag och Ilian och gick till tågstationen.. Halvägs dit fick Enzo fnatt av att inte han fick följa med så glatt fick vi gå tillbaka och hämta honom.
Nöjda killar pausar under spatsertur:
Ilian är ju så himla stolt för allting och klappar glatt åt sina egna framsteg wiho:
Ilian är superduktig på att gå! Enda gångerna han landat på alla fyra på backen är varje gång han ser en sten/jordhög och störtdyker ner:
Idag fick vi minsann äntligen träffa Marlene och Novalie igen efter väldigt lång tid. Småttingarna ser ut att ha det mysigt:
Väl hemma var det bakningsdags inför att pappa skulle komma hem. IItaliensk maräng skulle göras som tar lång tid och Ilian ville inte vara någon annanstans än i min famn vilket var en omöjlighet.. Efter 20 sekunder med Ilian ur synvinkeln och golv, lådor och dörrar är fulla av kakao.. Denna bild är tagen INNAN han fick tag i florsocker och hällde ut allt det också på golvet. Slutligen var det små bruna fotspår över hela köket och halva vardagsrummet, Ilians kläder var svarta och mina likaså. Maräng hade jag i håret, på alla köksluckor.. och då hade värmen gjort att marängen smält.. VILKET STÅHEJ. Tack älskade Ilian för att du inte gör mig rastlös:
