Att vara mamma
Roy är nere och har jour och barnen sover. När jag går och lägger mig så är det så konstigt att ha hela sängen för mig själv. Vilket lyx, är det möjligt att ligga och kunna sträcka ut mig till och med?
dethär är jag inte van vid så jag börjar ofrivilligt att tänka.. Kommer ihåg när ilian fick feberkramp och hur alla tankarna då flög i huvudet på mig, känslan när jag fyllde lungorna hans med oxygen och märkte hur kroppen hans svarade på inandningarna. Förtvivelsen jag gick med i hela svangerskapet med tiril och oron över om hon skulle klara sig eller inte..
så var sängen plötsligt väldigt stor.
i de ögonblicket man får barn blir världen med ens så farlig, tänk vad faror det lurar överallt. men vi tar oss igenom dem, dag för dag och fastän dem finns där, så blir dem mindre skrämmande efter en stund.
Så hör jag de underbara rörelserna från sängen på andra sidan hallen. De pyttesmå ljuden som jag alltid vaknar av om natten som följs av små tassande trötta ben. Mamma jeg må tisse hör jag innan världens finaste pojke sniker in huvudet genom dörrspringan. Så gör jag plats Bredvid mig, ifall han vill sova hos mamma inatt.
Kommentarer
Trackback
