dem är bara mina

dethär med att få stränga order om att hålla sig i ro och inte röra sig alls är lättare sagt än gjort, speciellt med en aktiv tvååring och en joboholic till sambo här hemma. vi gör så gott vi kan iallafall :-) tur att jag här ett lugnt barn som älskar att pyssla, baka och göra stillsamma saker :-) än så länge här vi alla det bra, utanför och innanför magen. vi försöker att ta en dag i taget och att inte tänka för mycket på hur detta kommer fortlöpa. väldigt glad. jag har mina ponu jkar iallafall :-)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0